Första orden
I dagarna har Junelle börjat säga sina första "ord". Det var såklart pappa och mamma. Pappa började hon säga redan i början av veckan och mamma kom nu senare i veckan. Hon pratar annars fortfarande väldigt mycket och det kommer mer och mer bokstäver som tex dadadada, dededede och nenenene. I utvecklingen annars så har det gått sjukt fort sedan hon började krypa. Hon kryper riktigt fort nu och har precis kommit på hur man ställer sig upp. Igår ställde hon sig mot mitt ben och släppte taget - Gud så rädd och chockad jag blev! Annars så står hon mest på alla fyra som en apa och försöker ställa sig upp så, haha. Ser såååå roligt ut. Hon är fortfarande ostadig när hon står upp och verkar inte vara intresserad av att gå än. Lära-gå-vagnen känns några veckor bort än. Det är ju bara några veckor kvar till Grekland nu och det ska bli så spännande att se hur långt hon har kommit i utvecklingen till dess då hon blir 10 månader då. Milian tog sitt första steg när han var 10,5 men jag tror inte att Junelle kommer vara lika tidig som honom.
Igår hade Junelle en riktigt skrikperiod mitt på dagen. Jag trodde nästan att jag skulle få stanna hemma från middagen i Björklinge för hon skrek så mycket. Det lät ibland som att hon skrek Ajajaj och faktiskt så tror jag att hon hade väldigt ont i munnen för hon är svullen nu och jag tycker mig nästan se 4 streck, varav 2 riktigt tydliga. Så dom två första grynen poppar nog upp snart! Hon fick faktiskt alvedon då och sov sen i 2 timmar i min famn.
Att sluta amma går dåligt. Hon fortsätter att äta bra med mat. Hon äter sig mätt vid 3 tillfällena varje dag och oftast ett litet lättare mellanmål. Jag ammar inte för att hon behöver mat därifrån utan bara för tryggheten. Hon visar så tydligt när hon vill ha och det är jobbigt eftersom att jag vill sluta. Men det är hon som får bestämma. Jag tänker inte göra det till något ångestladdat moment. Vi kämpar på med flaskan och så fort hon accepterat den bättre är min förhoppning att hon kan snutta på den istället. Men kvällarna/nätterna kommer bli tuffa för nu är det så himla smidigt eftersom vi oftast samsover och hon bara kan grabba tag och börja snutta precis när hon vill. Anledningen till att jag känner att jag vill sluta är att hon fortfarande är extremt mammig och jag börjar känna att det kommer gå över styr. Men samtidigt älskar jag det. Jag är hennes viktigaste person och det kommer aldrig ändras. Oavsett amning eller ej. Just nu vet hon ingenting annat än vad amningen ger oss. Så varför skulle hon vilja sluta med det?
Postat av: Anonym
Hej 😊 hur många månader är det mellan dina barn? Är det jobbigt? Har en dotter som blir ett i maj. Funderar på att skaffa ett till eftersom jag har sån ångest över att lämna henne på dagis. Vad är för och nackdelar med att skaffa direkt efter varandra? Ha en trevlig dag ❤
Svar:
Emelie Sofie Ericsson
Trackback
