Jag tror och hoppas att den här extrema mammighetsperioden börjar ge med sig litegrann nu. Hon är väldigt mammig men inte lika mycket som hon varit tidigare. Helt ärligt så tycker jag att den här perioden mellan 6-8 månader har varit väldigt jobbig. Milian har blivit lidande av det mest. Jag har i stort sett haft Junelle på armen 90% av hennes vakna tid. Milian har tjatat om att leka, spela och allt annat som han tycker är roligt och jag har bara kunnat gjort det halvdant hela tiden. Det svider så mycket i mig när jag tänker på det. Nu när hon lärt sig krypa så kan hon roa sig en stund själv på golvet TILLS HON SER MIG. Hehe. Då ska hon upp direkt. Men från att ha varit 90% är det nu kanske 50%. Idag har hon dock varit hängig. Jättesnorig och hostig. Igen. Hon har hostat så hon spytt 3 ggr, varav en gång nu ikväll i Camillas säng (sover där ikväll). Apropå nånting annat! Hur fasen klarar sig ensamstående mammor som bor i lägenhet utan hiss?!?! Jag trodde mina armar skulle gå av efter att ha kånkat upp vagnen, båda barnen och alla tillbehör för att övernatta upp för två trappor. Herregud vilken eloge till alla föräldrar som gör detta dagligen. Jag är sjukt imponerad för det var riktigt tungt och svettigt!