Igår var vi med om en väldigt otäck upplevelse. Vi var i österbybruk på julmarknad och Junelle sov i ergobabyn. Efter en stund märkte jag att hon hade vridit huvudet inåt mot mitt bröst. Hon hade alltså inte näsan fri! Det första jag tänkte var såklart - Andas hon? Jag fick ingen reaktion och eftersom hon satt i selen var det svårt att se om bröstkorgen rörde sig. Jag började killa henne på kinden och tillslut nästan skaka henne för jag fortfarande inte fick någon reaktion! Jag nästan drog av mig selen för att se om hon andades och när jag tittade noga såg jag att bröstkorgen rörde sig. Fy satan vad läskigt det var! På den korta stunden hann jag tänka så mycket hemska saker. Jag insåg iaf väldigt snabbt hur lätt hänt det skulle kunnat vara att hon slutade andas. Vi stod i kö till att köpa mat när det hände och folk runtom lär ju ha hört hur vi stod och "skrek" - Andas hon? Usch. Känslan sitter kvar i mig än. Jag älskar min familj så himla mycket och är förbannat rädd om den ❤️