Morgonen började (som jag anade) klockan 5 imorse med att Junelle låg och pratade för fullt. Efter lite kämpande somnade hon om i liggamnings-position. Milian vaknade runt 7 strax innan tobias skulle åka och strax därefter vaknade Junelle igen. Så egentligen som en vanlig morgon. Vi brukar alltid göra oss iordning vid 08.30 för att hinna vara på dagis till 09. Junelle låg framför tvn på en filt medans jag hjälpte Milian med alla morgonmåsten. När jag nästan var klar och bara hade ytterkläderna kvar började hon skrika. Eftersom det var måndag och utflykt på schemat så kunde vi inte komma sent. Så hon fick skrika. Usch. Redan då höll jag på att bryta ihop. Jag försökte klä på honom samtidigt som jag försökte trösta henne. Ingenting gick bra. När jag äntligen var klar med Milian kom jag på att jag kanske borde amma, MEN klockan var ju 08.50! Oh no. Vi skyndade oss ut i bilen och som tur var så skrek hon av trötthet för hon somnade direkt när jag satte henne i babyskyddet. När vi kom till dagis så var dom andra barnen inte ens påklädda... Så vi hade stressat i onödan! Vi lämnade Milian och åkte vidare på sångstund. Junelle sov och sov och sov. Hela sångstunden. Och hela fikat. Så jag bestämde mig att åka vidare och hoppades på att hon inte skulle vakna i panikhunger. Det gjorde hon inte. Hon fortsatte att sova medans jag shoppade på Gränby centrum. Eftersom klockan började närma sig 13 så tänkte jag att det var lika bra att åka till dagis direkt. Precis när vi kom fram till dagis vaknade hon. Hon hade alltså sovit i 4 timmar för första gången under dagtid. Vi ammade ute i bilen innan vi gick in och hämtade prinsen. Bästa på hela dagen! Och han var sååå glad och hade jätteroligt för han ville inte åka hem. Så det är verkligen bara lämningarna som är jobbiga för honom. Och inte mindre för mig. Håller tummarna att det släpper snart. Pappsen kom hem tidigt från jobbet och myste med oss. Nu har Milian precis badat och snart ska vi ut och springa. Trevlig kväll :)