Jag börjar fundera på om Milian har drabbats av nattskräck. Han brukar oftast gråta när han vaknar mitt i natten men jag har trott att han kanske är mörkrädd. Han får ALLTID komma upp till oss när han vaknar och är ledsen. Natten till lördagen vaknade han av ren panik och grät hysteriskt i upp mot en timme. Sen vaknade han till 3 gånger och var ledsen efter det. Sen Milian föddes så var denna natt helt klart den värsta. Jag kände mig så himla maktlös. Han ville inte att jag skulle trösta honom. Han ville ner från sängen, ut och ligga i soffan, tillbaka till sovrummet osv. Han upprepade hela tiden "bilen" så vi funderade på om han drömt nåt läskigt om nån bil. Usch. Vill bara glömma den natten. Jag var så nervös att han skulle vakna och vara ledsen innan jag gick till jobbet. Som tur var fick han sova till 07.30 i lördagsmorgon. Lilla älsklingen. Efter detta har nattningen blivit helt förändrad. Nu gråter han och kastar sig fram och tillbaka i sängen, ska upp och idag stod han upp i sängen och kramphöll min hand. Men jag fick inte röra honom. Det kan eventuellt vara tänder eller magen som spökar men det kändes inte riktigt så... Nu sover han iaf och jag ska passa på att lägga mig i tid ifall natten blir jobbig. Godnatt!