Nu har vi bott här i Björklinge i över en månad. Vi blir bortskämda med mat i stort sett varje dag och mamma ser till att Milian får mat runt 17-tiden. Så himla lyxigt! Hur hade vi gjort om vi bodde här ute och Milian gick på förskola? Då hade maten aldrig varit klar före 18. Men å andra sidan är väl det en vanesak. Milian är ju van med att äta runt 17-17.30 varje dag. Det är iaf superlyxigt att maten är färdig när man kommer hem från jobbet! Mamma ställer upp med att ha Milian hela dagarna + att hon tar honom några kvällar när vi behöver hjälp ockdå så Tobias kan hålla på i huset. Hur hade vi hunnit med detta annars? Det negativa i det hela är väldigt lite jämfört med det positiva. Milian är med mormor mera än vad han är med oss. Så det tjatas om "nonor" 24/7 när vi är här hemma. Ibland känns det jobbigt och att vi lägger tyngden på mamma. Som tex lördagsmorgnarna när mamma vill sova. Hon kan ju givetvis inte sova när Milian står på nedervåningen och ropar "nonor". Sen är det ju saker överallt och hela tiden. Vi har inte riktigt någonstans att göra av alla saker. Jag börjar känna mig så himla osmidig nu så det är riktigt jobbigt att städa upp leksaker. Att böja sig framåt och nedåt är det värsta. Känns som att magen spricker varje gång. Eftersom att vi inte är "hemma" så vill vi ju såklart städa upp efter Mille! Om 3-4 veckor ska soffan komma och då hoppas vi på att kunna flytta in :)