Hjärtljuden mätte mellan 135-140 slag/min. Huvudet ligger fortfarande neråt men jag fick aldrig veta om det var ruckbart eller fixerat. Hon sa inget och jag glömde fråga det. Jag som aldrig brukar glömma sånt som jag tycker är spännande att veta! Troligtvis glömde jag för att vi började prata om graviditeten och hur den varit samt planering inför förlossning. Det känns ju som att det borde vara lättare att planera och veta vad man vill inför sin andra förlossning. Men det tycker inte jag. Jag hann ju bara med lustgasen och sterila kvaddlar förra gången och ingen av dom gillade jag. Jag är ändå öppen för alla typer denna gång :) Lustgasen kanske fungerar bättre om jag hinner ge den lite tid. Förhoppningsvis kommer vi till förlossningen lite tidigare denna gång :D

Från och med nu måste jag börja fokusera på att försöka vila och förbereda mig för det kan ju ske när som helst! Vi hoppas kunna flytta in i huset till veckan som kommer och att sen kunna få några lugna kvällar att bara andas ut. Men det blir inte ofta som man tänkt sig ;)

Annars idag har vi varit och hälsat på Milians kompis Nathalie. En av "bebisarna" i mammagruppen. Det var väldigt mysigt att få träffa dom igen då dom också väntar syskon inom bara någon vecka. Nathalie och Milian var precis i samma fas. Allting var "det är min" och det var skrik och gråt om vartannat. Men även pussar och kramar. Jag fick ett meddelande senare ikväll om att Nathalie hade ett bitmärke på magen. Det är inte första gången det händer. Herregud vilken ångest jag har. Jag känner mig som en väldigt dålig mamma som inte hade 100% koll. Men det är svårt att se allt. Särskilt i i denna osmidiga kropp. Hur ska man lära bort detta? Jag trodde att han hade slutat med dom här dumheterna!