Fina människor
Idag har jag och Junelle varit på julfika på mitt jobb. Det är så roligt att komma och hälsa på och träffa alla fantastiska människor som faktiskt är mina kollegor. Det finns en person att tacka för detta, nämligen världens bästa chef Maria som lyckas rekrytera så grymma människor! Och de flesta stannar kvar, det är inte särskilt vanligt på akademiska sjukhuset vad jag förstått. Jag har sagt det förr och säger det igen - jag älskar mitt jobb! Jag har funderat en del på framtiden och har kommit fram till att jag verkligen vill bli barnmorska. Det måste vara världens bästa jobb - graviditeter, förlossningar, kvinnor, bebisar, amning, preventivmedel, ungdomar och dess hälsa mm. Det finns väl inget mera perfekt för mig som älskar graviditeter och förlossningar? Innan jag är 40 vill jag jobba som barnmorska. Just nu är jag inte alls sugen på skolbänken och har säkerligen minimal chans att komma in på utbildningen pga lite erfarenhet som sjuksköterska. Så det blir perfekt med många år på thorax först :)
Efter julfikat idag gick vi upp till BB och lämnade tillbaka bröstpumpen. Vi fick ett så himla fint bemötande direkt i dörren. Barnmorskan som vi träffade frågade direkt hur det hade gått och såg på mig att jag tyckte det var jobbigt. Hon frågade hur gammal Junelle var och läste av mig på några sekunder bara. Hon visste precis hur hon skulle stötta mig. Hon var helt underbar. Jag kunde inte hålla tårarna tillbaka när hon sa "Tänk att hon är fyra månader, du har kämpat på så bra. Du har verkligen provat allt man kan göra, mer kan du inte göra. Du har varit så duktig, var stolt över dig själv". Även fast hennes åsikt i frågan kan ha varit annorlunda så var hon så himla professionell för hon märkte på mig att jag var uppgiven. Det kändes så skönt. Hon fick mig att känna att jag kan gå vidare och känna att jag faktiskt har gjort allt jag kan. Vi pratade även om att jag givit flaska sedan hon var 1 vecka gammal och även här stöttade hon mig med att säga "Jamen det är väl klart att barnet ska få bli mätt". Även fast hon vet den onda cirkeln i detta. Jag älskade den kvinnan alltså och ångrar att jag inte sa vad jag tänkte!
När jag sedan var på affären och handlade så packade killen i kassen i mina varor i kassen åt mig. Han såg att jag hade Junelle i babyskyddet på armen och ville underlätta för mig. Hur fint var inte det? Aldrig hänt förut och trodde aldrig att det skulle hända! För det var ändå kö bakom mig...
Milian är piggare idag, ingen feber. Fortfarande hostig och snorig men han är som vanligt iaf. Leker och trotsar igen!
Trackback
