4 månader

Det har varit 4 väldigt händelserika månader som tvåbarnsmamma. Jag har lärt mig sjukt mycket. Det som har tagit absolut längst tid att lära sig är att låta ett barn få vänta. Men nu tror jag faktiskt att jag har lärt mig att acceptera att ett av barnen är missnöjd/ledsen ibland för att han/hon inte får all min uppmärksamhet. Ett exempel på detta är vardagsmorgarna när vi ska iväg till dagis. Vi brukar börja förbereda oss halv 9 för att hinna till 9. Junelle brukar bli trött någon gång i samband med detta (lite beroende på hur tidigt hon vaknar dvs) och visar det tydligt med att smågnälla. Om jag har otur och misslyckas med att söva henne innan Milian ska kläs på så händer det att hon blir jätteledsen. Då har jag inget val att låta henne gråta eller ej för vi lär ju iväg till dagis i tid (speciellt om det är måndag och dom ska iväg på utflykt) och Milian måste ju också ha hjälp. Så i det läget känner jag mig sjukt otillräcklig. Ett annat exempel är när jag sitter och ammar, Milian tar fram målarfärg/tuschpennor och sätter sig i soffan och ska börja måla. Jag släpper Junelle och hjälper Milian till bordet, han blir ledsen för att han inte får måla i soffan och hon för att hon är hungrig. Ja, ni förstår situationen. Men detta var som sagt bara exempel. 

Jag har också lärt mig att det faktiskt är möjligt att älska två barn lika mycket. Hjärtat omkrets måste helt klart ha fördubblats för det är omöjligt att barnen nu delar på samma yta som Milian innan hade för sig själv. Det känns helt irrelevant. Så när vi är klara med barnproduktionen lär min kropp endast bestå av kammare och förmak! 

Jag har lärt mig att man klarar så mycket mera som tvåbarnsförälder. När Milian kom klarade jag knappt att sminka mig om dagarna. Nu går det hur bra som helst (även fast det alltid går på 10 minuter, haha). Det känns faktiskt sjukt oviktigt också. Jag går väldigt ofta utan smink och även utanför dörren. Att laga mat var nästintill omöjligt att hinna förut. Nu går det oftast väldigt bra (tack vare mathem som handlar maten åt oss).

Jag har lärt mig att tiden inte räcker till längre. När vi bara hade Milian tyckte jag att det var svårt att hinna iväg till gymmet två kvällar i veckan. Nu har jag inte ens en tanke på att gå till gymmet. Hemmaträning tillsammans med barnen och mamma-träning it is! Det ska mycket till att jag orkar träna på kvällarna efter barnen har somnat. Det har hänt kanske 5 gånger sedan Junelle kom. Jag hoppas att orken kommer tillbaka när kvällarna blir ljusare! Men det gör ju dock inte tiden...

Jag har också lärt mig att det är okej om hemmet ser ut som skit ibland (eller typ alltid)!

Livet var underbart med ett barn men nu är det underbarare. Tredje gången gillt skulle nig göra det underbarast. Men det får vänta. Love life! 







I veckan fick jag hem dom här hårbanden som min lillasyster hjälpte mig att beställa för 2 veckor sedan från eBay. 20 st för 85 kr, så sjukt nöjd med tanke på att jag innan hittat 3 för 100 kr som billigast!

Imorgon blir det nig till att kika på något luciatåg och lite julklappsshopping. Godnatt :)



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback