Igårkväll sprang jag och två andra mammor vårruset. Jag var så nervös innan för jag trodde inte att jag skulle orka springa hela vägen. Jag har bara hunnit springa en sådär 5-6 gånger utomhus (sedan Milian föddes) och då har det knappt varit 5 km. Men det gick bättre än förväntat! Det tog 28 minuter och det är jag faktiskt nöjd med för att ha tränat så pass lite :) Trodde aldrig att jag skulle klara mig under 30 minuter! När jag var påväg till bilen skrev Tobias att Milian var jätteledsen så då var jag tvungen att springa ytterligare 2 km. Det var så pass tungt att jag inte orkade lyfta fötterna i slutet. Gissa vad som hände? Jo! Jag ramlade och tog emot mig med handen. Nu är jag 50 % säker på att det är nånting med båtbenet. Det känns exakt som det gjorde sist när jag fick en spricka ;( Nu är det vänstra handen men det känns som att det kvittar. Jag måste ju oavsett klara av att bära min son. Hur ska detta gå?!?!