Milian somnade för drygt en timme sen. Jag ligger och tittar på honom och ler utav ren lycka. Det är så underbart att få vara hans mamma. Jag läste nyss i Vi föräldrar om en pojke med en dödlig sjukdom och därför kan jag inte sova. Jag skulle vilja ligga och titta på min fina son hela natten. Jag ska aldrig, aldrig, aldrig tycka att det är jobbigt när han skriker. Jag ska istället alltid, alltid, alltid vara glad för att han är frisk och mår bra. Vad är skrik och gråt jämfört med det som den mamman går igenom? Nej, usch vad vi har det bra!