Jag vaknade och kände mig bajsnödig. När jag satte mig på toaletten kom det en liten slemmig blodklump. Direkt när jag såg det så förstod jag att det var slemproppen men jag hade ju läst att det kunde ta 1-7 dygn innan förlossningen skulle starta. Jag gick och la mig i sängen igen. Jag väckte även Tobias och sa att jag blödde litegrann. Han somnade om igen.

Jag vaknade igen av att jag kände mig bajsnödig. Även denna gång kom det blod när jag gick på toaletten. Nu började jag känna någon typ av smärta i magen, liknande mensvärk men lite starkare. 

Jag insåg att det var värkar som jag kände när de kom och gick till och från hela tiden. Under den här tiden kom värkarna med 6-10 minuters mellanrum i ca 30-40 sekunder. Jag tyckte aldrig att det gjorde jätteont utan att det kändes ungefär som kraftig mensvärk. Jag försökte vila mellan värkarna men det var väldigt svårt. Jag ville inte oroa Tobias så jag lät honom sova vidare. Jag informerade Sofia att det eventuellt inte skulle bli någon hockey och skrev även till mamma att jag trodde att det var pågång. 

Tobias vaknade när jag låg i soffan och undrade såklart vad jag gjorde eftersom jag inte låg i sängen. Då sa jag att jag trodde att det var pågång och berättade om värkarna och blödningarna. Vi fortsatte att kämpa på med värkarna som blev lite tätare hela tiden. Det var ca 4-5 minuter mellan värkarna nu och jag upplevde fortfarande inte att smärtan var outhärdlig. Det fortsatte att komma lite blod varje gång jag var på toaletten. Jag ringde till förlossningen vid 11.30 och förklarade läget och hon trodde helt klart att det var pågång men att jag fortfarande var i latensfasen. Hon bad mig att ringa tillbaka när jag hade 2-3 värkar på 10 minuter som varar i ca 60 sekunder. Då hade jag 1-2 värkar på 10 minuter som varade i ca 45 sekunder. Barnmorskan tipsade även om alvedon och värme. 

Under den här tiden upplevde jag att smärtan blev intensivare och kraftigare. Jag hade svårt att sitta still och kunde inte alls sitta ner för det pressade på så fruktansvärt mycket neråt. Jag gick på toaletten kanske 10 gånger och bajsade varje gång! Jag provade sitta på pilatesboll men det var väldigt obehagligt. Det allra bästa var när jag stod framför Tobias som satt ner i soffan och masserade mig på ryggen. Den värsta smärtan var helt klart i ryggen och trycket som var neråt. Klockan 14 kom jag på att jag kanske skulle äta nånting så Tobias satte på potatis. När potatisen hade kokat klart vid 14.45 kände jag att trycket blev ännu värre så då ringde jag förlossningen igen. Då hade jag 3 värkar på 10 minuter hela tiden. Barnmorskan frågade om jag hade provat alvedon mm och hur täta värkar jag hade. Precis när hon sa att jag kunde komma in för undersökning och se om jag hade tillräckligt kraftiga värkar för att stanna kvar fick jag värk. Då la hon på och jag sa till Tobias att vi kanske borde åka. Maten var ju precis klar så den fick vara kvar kylskåpet. Jag försökte äta en manna frutti men fick inte i mig alls mycket. Jag hade endast ätit en smörgås på hela dagen då. Vi packade ihop de sista grejerna och Tobias fick springa och hämta bilen.

Jag fick två värkar i bilen på vägen upp och nästa värk kom precis innanför dörren på förlossningen. När vi kom in fick vi vänta några minuter på att någon skulle ta hand om oss och medans vi väntade fick jag nästan panik för det pressade på neråt så sjukt mycket. Tobias trodde just då att jag överdrev smärtan bara för att jag verkligen inte ville bli hemskickad igen. 

En undersköterska tog hand om oss och ställde mig på vågen. Inne i undersökningsrummen blev trycket neråt ännu värre och jag sa att jag absolut inte kunde hålla mig längre. Då gick hon ut och någon minut senare kom barnmorskan in och kopplade upp CTG. Den visade att jag hade jättestarka värkar och hon sa direkt att jag skulle få stanna och få hjälp med smärtlindring. Hon tyckte även att vi hade jobbat på väldigt bra hemma med sånna kraftiga värkar som jag hade! Efter detta så var det dags för undersökning och det visade sig att jag var nästan helt öppen!!! Vattnet hade inte gått än så det var bara hinnan kvar! 

Vi gick direkt till ett förlossningsrum och jag fick byta kläder. Barnmorskan visade mig lustgasen och jag ogillade den direkt men jag använde den genom ca 4-5 värkar. Den värsta smärtan just då var helt klart i ryggen. Barnmorskan satte sterila kvaddar i min rygg och det upplevde jag var nästan värre än smärtan jag hade. Det pressade samtidigt på fruktansvärt mycket så jag kände att jag var tvungen att trycka på. Då sa barnmorskorna att jag fick lägga bort lustgasen och lägga mig i en annan ställning. Jag fick trycka hälarna så långt upp jag kunde mot rumpan och vinkla knäna utåt. Sen var det dags att krysta. Barnmorskorna upplevde att mina krystvärkarna  var lite korta så därför fick dom ta till knep. Den ena barnmorskan höll i ett draglakan och bad mig ta tag i det och dra det mot mig allt vad jag hade varje gång jag fick en värk. Efter ca 2 krystvärkar fick jag fruktansvärda sendrag i benen så krystningen blev inte alls lika effektiv. Jag fick sätta fötterna mot två stöd för att kunna fortsätta krysta med sendragen. Under den här perioden var sendragen den absolut värsta smärtan men trycket neråt var så fruktansvärt obehagligt. Efter ca 5 krystvärkar kunde barnmorskan se att han hade mycket hår och frågade om jag ville känna. Det ville jag och han hade verkligen hår. Det trodde jag inte. 4 krystvärkar senare fick  jag syn på honom och från det ögonblicket fick livet en helt ny mening. Det tog några sekunder innan han skrek men det var det absolut härligaste skriket jag någonsin har hört och det skriket som jag har drömt i flera månader om att få höra :) När barnmorskan lyfte upp honom såg jag att han hade en snopp - en jättesöt liten snopp. Så fantastiskt. Sen låg han på mitt bröst och bara mös. Det var det absolut bästa ögonblicket i mitt liv. Ett underbart barn hade precis tagit sitt första andetag och jag fick äran att vara hans mamma. Direkt när jag fick syn på honom tittade jag på Tobias och jag har aldrig sett någon vara så stolt. Glädjetårarna som rann längst hans kinder dyker upp i mitt minne flera gånger om dagen. Det var ett väldigt fint ögonblick. Jag själv hade så svårt att förstå att han verkligen låg där och att allting gick så fort. Helt plötsligt låg han bara där och var så vacker våran lilla kille. Och han blir bara vackrare för varje gång vi tittar på honom. Vi är så otroligt stolta föräldrar <3 

Fortsättning följer....